Underbefäl blev en flygande fågel
Många tekniska tingestar under pionjärtiden lockade fram ambitiösa entreprenörer. De flesta, med få undantag, somnade relativt snart in eller tillverkades under en begränsad tid.
Emil Jerns hjälpmotor, först under namnet Furir, sedan Colibri är ett sådant exempel.

Fabrikör Jern i Gävle med konstruerade 1915 en hjälpmotor avsedd för cykelramar. Hans firma hette Gefle södra reparationsverkstad och sysslade med bland annat cykeltillverkning. Motorn var en fyrtaktare på 125 kubikcentimeter med en så kallad automatisk snarkventil för insuget och en sidventil på avgassidan. 1,5 hästkrafter utlovades. Den monterades i en hjälpram, en extra framgaffel och drivningen på framhjulet var en kedja. Motorpaketets höga placering med en liten cylindrisk bensintank som kronan på verket gjorde ekipaget framtungt. Olika stödstag i ramen på bilder tyder även på annan instabilitet som man försökt att avhjälpa.

1917 såldes motorrättigheterna till Motorfabriken Furir som även kom att tillverka pumpar, marinmotorer. Företaget härstammade från Gävle, men flyttade till huvudstaden. Furirfabriken förändrade konstruktionen en del. Bland annat förbättrades magnetlösningen med att installera Boschmagneter, tankens fick flata mot tidigare kupade gavlar. Vevhuset tillverkades i gjutjärn i stället för aluminium. Orsaken var aluminiumbrist.

Velociped AB Lindblad i Stockholm var ensamförsäljare av Furircyklarna. 1919 bytte företaget namn två gånger. Först till AB Motorindustri, sedan till AB Colibrimotorer. Redan vid första namnbytet får cykelmotorerna namnet Colibri och det får det fortsätta med. Företaget låg nu på Liljeholmen i Stockholm och AB Gefle separator i huvudstaden skötte försäljningen.

Någon form av självkritik och insikt borde funnits då AB Colibrimotorer 1920 började att även erbjuda motormontage i cykelramarna ovanför vevpartiet med drivning på bakhjulet. Det gick att få Colibriekipage med båda lösningarna. En cylindrisk lång tank satt vid rammontage under stången.

1921 började företaget experimentera med att dubbla volymen på motorn för att sätta i en riktig motorcykel. Två Colibricylindrar sattes på ett gemensamt vevhus och motorn fick en tvåväxlad låda. Cykel-varianten var utan både växelalternativ och koppling.

En prototyp tillverkades, men 1923 försattes AB Colibrimotorer i konkurs.  Tillverkningen upphörde. Under den relativt korta tid som Colibri tillverkades hann företaget med ett stort antal.  Hans Axelsson nämnder i en MCHK-tidning 2001 att det kan ha varit så många som ett par tusen.

Efter konkursen köptes varulagret av Aktiebolaget O. Kraepelien på Katarina-vägen i Stockholm. De kom att sälja Colibrilmotorer under många år efter att de övertagit konkurslagret.

I en annons från firma O. Kraepelien kan citeras: ”Cykelmotorn Colibri har under årens lopp dokumenterat sig som den mest praktiska och pålitliga på marknaden”. Även om Colibri var den mest tillverkade 1923 i konkurrens med andra märken så tyder varulagret på att det kanske ändå fanns fler omdömen från ryttare av Wide-motorvelocipeder, EBE eller Falken.

”Även en icke fackman inser snart fördelarna med en 4-taktsmotor i jämförelse med en 2-takt”. Därefter ges en uppräkning av en illa fungerande tvåtaktsmotors brister. ”alla dessa olägenheter bortfalla med en 4-takts-motor” påpekas i annonsen.

Bland Colibrimotorns främsta fördelar i annonsen lyfts det fram som är särskilt utmärkande. Bensinåtgången är obetydlig, lätt skötsel samt exempelvis ögonblicklig igångsättning, vad man nu kan ha menat med det sistnämnda.

Företaget har specificerat bränsleåtgången till 3,25 liter per cirka 100-130 kilometers körning. Hastighet på jämn väg angavs till cirka 30 kilometer i timmen. O. Kraepelien begärde 175 kronor för motor och tillbehör för rammontering. Framgaffelmontering kostade 25 kronor mindre. 175 kronor är omräknat i jämförelse med konsument-prisindex cirka 4 700 kronor idag (2015).

Cyklar med eller utan hjälpmotor får sällan den mest framskjutna platsen i museisamlingar, men på flera finns Colibricyklar och dess företrädare Furir. Ekipaget som tillhör Bertil Lindblads stiftelse och finns i Bil- och teknikhistoriska samlingarna i Köping är renoverad och donerad till stiftelsen av Åke Jern, brorson till fabrikör Emil Jern.

Michael Landberg 2016

Släktskap. Åke Jern, ingenjör och bosatt i Saltsjöbaden var brorson till konstruktören Emil Jern. På 1960-talet kom han över en Colibricykel som han renoverade och använde på motorevenemang.

Tvärstopp. Slarv med smörjningen av Colibrimotorn och skärning påstods kunna generera vådliga framlängeskullerbyttor.